Djurplågare

I natt drömde jag att jag var tvungen att döda en kattunge. Den var underbart söt, gråspräcklig päls, liten och oskyldig. Det var någon som tvingade mig att dra åt en ståltråd kring dess hals och långsamt kväva den till döds. Det som plågade mig mest var att det var en långsam, utdragen död. Men jag hann inte se den dö, jag vaknade, full av ångest och det tog tid innan jag förstod att det inte var på riktigt. Alla små detaljer var så verkliga. Mina känslor.

Jag skulle vilja veta varför min hjärna hittar på sådana här saker? Varför plågar den mig? På natten vill jag koppla av. Koppla bort. Möjligen kan medicinen spela in, den kan framkalla mardrömmar. Men otäcka drömmar har jag haft flera gånger i veckan i över tio år, så det är inget nytt. Ibland minns jag dem bättre, ibland bara fragment. Och gånger som denna finns minnet av drömmen med mig under hela dagen. Jag minns alla detaljerna lika klart nu som i natt. Och det kanske är det som är felet med mig, att jag har svårt att släppa och gå vidare.

Kattunge

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback